torsdag 26 juli 2012

Fågelhund

Isländska fårhundar är riktiga fågelhundar. Alltid ett öga på himlen för att se om en fågel är på väg. Här ligger Saela under vårt äppelträd och tittar på vad som händer i trädet. Men denna gången var det ingen fågel, det var en apa - äldsta sonen. :-)


måndag 9 juli 2012

Saela vallar kor

Kort film som visar hur duktig Saela är på att hjälpa till med våra kossor. Här ska hon sätta fart på de sista korna eftersom de andra redan hunnit in i den nya betesfållan. Men det är inte bara att sätta fart på dem. De ska gå i rätt riktning också och man kan inte skälla på dem hur som, för så springer de hur som helst och man har inte kor alls kvar i hagen.

tisdag 26 juni 2012

Kossor flyttade

Nu har vi flyttat lite kor. De hade väldigt bråttom.


måndag 25 juni 2012

Hovslagaren

Skulle haft både Nemo och Serpentin hos hovslagaren idag. Men hon kom aldrig och svarade inte på sms. Tror att vi ska försöka raspa dem själv. Sparade i alla fall lite pengar. :)
En promenad i regnet fick hästarna :).



söndag 6 maj 2012

Hund med tonårsproblem

Idag ville dottern ut och rida på Nemo. Det passade mig alldeles utmärkt. Hade ändå tänkt ta en promenad i skogen. Så vi hämtade Nemo, borstade och pysslade med honom en stund innan vi la på sadel och träns. Som vanligt tänkte jag att Saela kunde få följa med så att också hon fick lite motion och fick komma ut och se världen lite.
Efter ca 100 meter springer Saela iväg ett annat håll. Det brukar inte vara några problem eftersom hon är väldigt fäst vid mig och alltid kommer av sig själv när man gått en bit. Så jag gick vidare med dottern och Nemo en bit till. Men Saela kom inte. Tänkte att jag ropar väl en gång, så kommer hon säkert. Nix, ingen hund. Ropade flera gånger. Ingen hund. Vände och gick tillbaka samtidigt som jag ropade. Ingen hund. Tänkte att hon har kanske gått hem igen. Men nej, ingen hund. Gick ut i skogen igen och ropade. Ingen hund. Plötsligt ropar Saga, där, där är hon. Bra, tyckte jag och ropade igen. Lyssnade hunden? Nej, inte alls. Hon fortsatte in i skogen på andra sidan. Jag efter. Men när jag kom upp för backen där hon korsat vägen, var hon förstås inte där. Men, nu förstod jag att hon visste att hon gjort fel. Hon sprang hem. Jag efter med häst och dotter i hälarna. Ropade på Saela flera gånger, men hon kom inte. När vi var hemma igen var jag så arg att det kokade i mig.
Här hade jag varit snäll och låtit henne följa med. Tanken var att det skulle bli en lång härligt promenad i skogen så att hon fick springa av sig lite. Nu blev det inget alls. Jag tappade helt lusten.
Saela får gärna vara med, men springer hon iväg på egna äventyr, så kan hon inte vara lös. Då är det koppel som gäller.
Kanske att det kan bli en tur tillsammans med Serpentin i eftermiddag istället, men då är jag tveksam till om jag vill ha med mig Saela. Det är ju inget roligt om hon ska förstöra det som jag tänker ska bli en trevlig stund tillsammans med dottern.
Jag får nog helt enkelt ta tag i Saela och träna henne lite extra en period nu. Hon är drygt ett år och jag är ganska säker på att det är nu tonårs problemen börjar för henne. Suck, jag som redan har en tonåring i huset...

torsdag 7 juli 2011

Sommarkaniner återvänder

I går eftermiddag-kväll, kom tre av sommarkaninerna tillbaka.
Den första kaninen hade varit i Halmstad hos en liten kille som heter Johan och hans familj. Men Johans mamma trodde att kaninen inte trivdes. Dessutom skulle hela familjen åka iväg på semester en vecka och hittade ingen som kunde ta hand om den under tiden.

Saela hälsa på Johans svarta kanin - Johanna får hon heta nu.
Där har man helt klart en fördel av att hyra en kanin. Man kan hämta den när det passar och lämna tillbaka när man vill. I alla fall så har jag det så när jag hyr ut. Jag brukar se till kaninens bästa och jag tror att om man av någon anledning vill lämna tillbaka den, så är det nog också det som är bäst för kaninen. Oavsett vilken anledningen är.
Johan och hans familj har hyrt en svart hona som tidigare gått i en flock med flera honor. För mig är de lättast att sköta om de kan vara tillsammans och om det fungerar så tycker kaninerna oftast också att det är roligast.

Men det är inte alltid man kan ha dem tillsammans. De kan bråka väldigt mycket och jag har vid ett tillfälle haft en kanin som råkat ta sig ur sin egen bur och hamnat i en stor flock med andra kaniner.
Jag tittar till kaninerna två gånger varje dag, men förmodligen hade han hamnat där precis efter att jag varit och gett dem mat. Nästa gång jag kom dit hittade jag honom vettsrkämd, riven och biten i en hörna.
Jag tog förstås hand om honom direkt, men någon dag senare så dog han av sina skador. Det var verkligen inte roligt och det vill jag förstås inte vara med om igen.

Därför är jag mycket försiktig när jag släpper ihop kaniner som inte varit tillsammans. Bäst är om man kan ha dem på riktigt stora ytor och gärna på ett ställe där ingen av dem är riktigt hemma.

Jag ville alltså ha Johans kanin tillsammans med de andra två som var kvar i den stora flocken. Jag tog ut dem på gräset i min jätte inhägnad, under studsmattan. Ihop med studsmattsinhägnaden har jag en lite mindre inhägnad. Jag släppte mina två under studsmattan och Johans i den lite mindre delen.
Eftersom ingen av dem verkade bry sig, öppnade jag mellan inhägnaderna så att det blev en enda jätte inhägnad. Det verkade funka bra. Men eftersom jag var lite rädd för slagsmål ändå, valde jag att låta dem vara ute under natten. De har visserligen en väldigt stor plats inomhus också, (ett hönshus, med hylla som de älskar att hoppa upp på) men jag vågade inte.
Så idag när jag vaknade gick jag direkt till studsmattan och finner Johans svarta kanin ligga och gosa med den stora blå Amorella. Då blir man glad! Det funkade!



De andra två damerna som kom tillbaka, ska tillbaka till sin sommarfamilj igen när de är tillbaka från sin semester. Har inte bestämt än om jag ska bry mig om att släppa samman dem med de andra. Tror att jag avvaktar ett tag.

onsdag 6 juli 2011

Ny hage till shetlandsponnierna

Shetlandsponnier, heter det så? Stavas det så? Hmm... jag vet inte, men ny hage tänkte jag gett dem igårkväll. Hade gjort iordning en liten bit i en backe med stora fina björkar. Tidigare har det gått får där, men hälften av stängslet var nu borta, så jag fixade nytt.
Jag tänkte att det var bäst att släppa in Nemo där först. Så jag tog honom med mig och öppnade så att han kunde gå in. Men han ville inte gå in. Så jag följde med honom in en bit, men han vände direkt och gick ut igen.
Nåja, tänkte jag, jag tar väl Serpan först. Så jag släppte tillbaka Nemo och tog Serpentin istället. Men hon vägrade att ens gå in i hagen. Spelade ingen roll att jag gick före. Det var tvärstopp.
Så jag fick snällt gå tillbaka med Serpan också till den gamla hagen. Jag vet verkligen inte vad som var fel på nya biten. Gräset är väldigt långt och för några år sedan dög det utmärkt åt några får.
Både Nemo och Serpentin har det väldigt bra där de är, men jag tänkte att de kunde fixa till det långa gräset på den här björkbiten, men det tyckte de alltså inte.
Hoppas att jag hinner gå med dem en sväng snart i alla fall. Saela tar ganska mycket tid och behöver mycket passning, men jag tycker att barnen kan hjälpa till lite så att jag kan pyssla lite med hästarna.