Lycka är en hund, tycker jag. Finns hur många hundraser som helst i Sverige, men jag har fastnat för en speciell. En spets av rasen Islänsk fårhund. En läraktig kamrat som förutom alla andra hundsporter, även kan valla.
Min första Islänska fårhund var en hane, Astvinurs Atli. Honom hade vi i över 10 år innan han blev sjuk och enligt vad jag anser, blev felaktigt behandlad på djursjukhuset och därför avled väldigt hastigt och oväntat.
Helt förkrossad började jag genast söka efter en ny Islänsk fårhund.
Men det finns inte så många Islänska fårhundar i Sverige och därför dröjde det ungefär nio månader innan vi kunde hämta vår Brytarspetzens Saela Spoadóttir.
